Ja, det kan ju bara bli bättre i alla fall. Vi önskar alla en trevlig nyårsafton och att nästa år ska bli lite mera normalt än detta året som snart är slut. Det är nog få som kommer att se tillbaka på 2020 med nån större saknad skulle jag tro. Själv ska jag jobba i natt och sedan blir det en lugn nyårsafton med bara ”gubben” , alla marsvinen och en skotträdd katt. Vi har laddat upp med räkor, oxfilé och champagne. så egentligen går det väl ingen större nöd på oss.
Lilla Torpstigens Jinglebell
Och här har vi hennes bror Torpstigens Misteltoe
Den andre brodern Torpstigens Santa Claus
Här fick mamma Gabrielle vara med också tillsammans med Santa Claus. Det är inget helt lätt jobb att få 10 dagars gamla marsvinsungar att sitta stilla så pass länge att man hinner ta en bild.
Då har det blivit dags för en liten sammanfattning av marsvinsåret 2020. Ja, vad ska man egentligen säga om detta året? Det är inte mycket som har varit som vanligt. Vid denna tiden förra året kunde väl dom flesta av oss inte ens tänka oss att det skulle bli så här. Utställningar har blivit inställda, den ena efter den andra. I somras tyckte man väl sig se en liten ljusning i det hela och började hoppas på att det i alla fall skulle bli några utställningar den sista delen av året, om än i lite andra ”coronasäkra” former……..men sen blev det ju bara värre igen. Ännu värre! EN enda utställning här i Sverige har det blivit för min del detta året, Landskrona i januari. Då gick det i och för sig väldigt bra och jag fick tre nya svenska champions.
Min rexhona NordCh SCh NUCH DkCh Caviecares Lavendel. Ber om ursäkt för att hon inte är så fint trimmad och iordninggjord på denna bild (kändes lite onödigt bara för ett foto)
SCh NUCH Torpstigens Gabrielle. Lite mager och rufsig på fotot, men man får väl ursäkta henne med att hon just nu har ungar som bara är en vecka gamla.
Och så min fine blå selfhane SCH NUCH Torpstigens Nils Karlsson Pyssling.
I mars blev det även en utställning i Danmark. Där tog Lavendel och Nils Karlsson Pyssling cert och blev i och med det Nordiska champions
Även Lillfixa var med och tog ett par danska cert, vilket gjorde att även hon kan lägga nordisk champion till sina övriga titlar.
Ett par kullar ungar har det också kommit under året. Man är så glad varje gång som allt går bra och mammor och barn mår fint.
I juni föddes min rexkull e. Pickersleigh Kevin u.NordCh SCh NUCH DkCh Caviecares Lavendel. Ungarna heter Ambra och Patchouli och båda stannar här. Jag ser fram emot att få ställa ut dem framöver. Särskilt Ambra ser ut att utvecklas väldigt fint.
Ett par dagar före jul kom denna CH-teddykull e Lages Lord of the Ring u. SCh NUCH Torpstigens Gabrielle. Den svartvita honan Jinglebell kommer att stanna här men hanarna Mistletoe och Santa Claus blir troligtvis till salu.
Det går ju tyvärr heller inte ett år utan att man även förlorar några av sina marsvin och i år är det två som har lämnat oss.
I juli dog min underbara NordCh SCh NCh NUCH DkCh Polka Pig´s Sweet Desdemona. Hon hann precis fylla fyra år. Jag tror att hon hade något fel med ämnesomsättningen, för hon kunde pendla i vikt på det mest underliga sätt. Ett par gånger ”lurade” hon mig att hon var dräktig och gick upp 200-300 gram, för att sedan helt plötsligt gå ner lika mycket igen. En dag var hon bara väldigt trött och somnade in några timmar senare. Hon var en fantastiskt liten marsvinstjej som gärna ”visade upp sig” på utställningar. Hon är också, vad jag vet, fortfarande den enda CH-teddyn som har lyckats erövra titeln Nordisk Champion.
Nu i december somnade Torpstigens Hijack My Heart in. Han skulle ha fyllt sju år till våren, så i hans fall var det nog helt enkelt åldern som tog ut sin rätt. Han hade tappat massor i vikt och jag är förvånad att han ändå levde så länge som han gjorde. Men till sist orkade hans gamla kropp inte längre och jag hittade honom död i buren en morgon.
Ja, det här var väl lite av det som hänt här under detta konstiga år. Jag hoppas att allt ska gå åt rätt håll nu så att vi kan komma igång med utställningar och kunna börja leva i alla fall lite som vanligt igen. Man har verkligen insett vilken rolig och viktig del av livet det här med att umgås med andra ”marsvinstokar” och få se och visa upp alla fina marsvin är.
God jul önskar vi på Torpstigens till alla vänner i och utanför ”marsvinsvärlden”. Hoppas att alla ändå får en fin helg trots att allt är som det är just nu. Här firas det lite jul och äts lite julmat på dagen på julafton och sedan ska jag tillbringa julaftonsnatten på jobbet.
NordCh SCh DkCh NUCH Caviecares Lavendel och hennes dotter Ambra ställde snällt upp för fotografering. Lavendel ser ut att verkligen gå in för att vakta paketet.
Fina Drömboets Viktor ser ut som en riktig liten jultomte
Och här har han fått med sig sin kompis SCh NUCH NCh Caviecares Brendan också.
Marsvinen och jag önskar alla en fin jul. Lite extra god julmat ska det väl i alla fall kunna bli, för både människor och ”grisar”, även om det är mycket annat som inte blir som man planerat.
Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för det här med att skaffa marsvinsbebisar. Man vet ju av erfarenhet hur mycket det är som kan gå fel både under dräktighet och själva födseln. Och jag är verkligen något av en ”hönsmamma” när det gäller mina djur. Gabrielle hade varit helt öppen (benfogarna) i ett par dagar, så jag har varit och tittat till henne hur många gånger som helst. Jag var nästan säker på att ungarna skulle komma i söndags natt, så varje gång jag vaknade på natten var jag ju tvungen att gå upp och smyga in i marsvinsrummet och kolla läget. Men inte kom det några ungar då inte! I stället passade hon på att föda under den timme igår kväll när jag höll på att städa och dammsuga. Så när jag tittar in i buren var det klart…..tre pigga fina ungar (och tyvärr en dödfödd hona). Mamma Gabrielle verkade må alldeles utmärkt och satt och putsade sina ungar för fullt. Idag har jag tagit ut dem en liten stund för att ta lite bilder.
Stolt mamma SCh NUCH Torpstigens Gabrielle med fina bebisar
Hela kullen, en hona och två hanar. Jag funderar lite på namn och det blir kanske ett jul-tema, eftersom dom föddes bara ett par dagar innan jul. Kanske Jinglebell på honan och Misteltoe på en av hanarna. Mer förslag mottages tacksamt.
Hona black/white, födelsevikt 92 gram
Hane PE golden/white, födelsevikt 104 gram
Hane saffron?/white , födelsevikt 100 gram. Lite osäker på färgen på honom, men han borde väl vara saffron, eftersom han är PE.
Alla verkar må må bra och har redan börjat ge sig ut på lite små äventyr i buren. Dom andra honorna i flocken lämnade den nyblivna familjen i fred igår, men idag har dom börjat komma fram en efter en och undersöka vad det är för små figurer som dykt upp.
Nu på morgonen hittade jag gamle Jack död i buren. Han skulle fyllt 7 år om några månader så det var inte alls oväntat. Jag är snarare förvånad att han har ”hängt med” så länge som han gjorde. Under året som gått har han tappat halva sin vikt, mer och mer för varje månad, och det var nästan ingenting kvar av honom. Jag antar att det var hans ämnesomsättning som på något sätt la av mer och mer med åldern och ingenting han åt ”fastnade” på honom. För åt gjorde han , och pigg för sin ålder tycker jag också att han var trots allt. Igår kväll stod han som vanligt på bakbenen och tiggde, när jag kvällsmatade.
Den här bilden är från 2016, när han var 2 år gammal och en stor kille på 1500 g.
Detta är från i våras när jag bestämde mig för att jag skulle behålla min rexkille Patchouli. Jag hade ingen ensam hane att sätta honom med, så jag bestämde mig att chansa och sätta in honom tillsammans med de lugna killarna Jack och Nils Karlsson Pyssling. Tre hanar tillsammans är ju oftast dömt att misslyckas, men det har gått fantastiskt bra och inte ett enda bråk eller ens det minsta ”tjafs” mellan dem . En anledning tror jag var deras stora skillnad i ålder. Jack var 6 år redan då och Nisse var 1 år, så rangordningen var nog ganska klar från början och alla visste genast sin plats. Jack hade börjat tappa en massa vikt redan då, så jag hade egentligen inte trott att han skulle leva så länge som han ändå gjorde.
Sov gott, fine Jack! Jag är glad att jag fick ha dig hos mig i så pass många år, men nu får du återförenas med dina bröder i Queen-kullen.
Ännu en webbutställning på gång och i helgen var det fotografering av de fyra marsvin som var anmälda denna gången. Nu är alla bilder inskickade och det är bara att invänta resultatet.
Fine gamle SCh NUCh NCh Caviecares Brendan
Torpstigens Erik Segersäll
Torpstigens Ambra
Torpstigens Kajsa Kavat
Det var visst omkring 100 marsvin anmälda. Spännande!
Torpstigens SMF 371 