Även idag har vi en liten ”gris” som fyller år. man kan väl nästan säga att hon är syskon till Sancho Panza och Gabrielle, eftersom dom växte upp ihop. Kajsas mamma Amanda fick ju ett par extra ungar att ta hand om, när Gabrielle och Sancho Panza förlorade sin mamma i samband med födseln.
Kajsa ställdes ut vid något tillfälle som ung (och fick cert), men sen kom ju pandemin och satte stopp för alla utställningar under ganska lång tid. Hon är en ganska liten tjej, för att vara en self, och väger knappt 1000 gram. Pigg och mysig och trivs bra i sin lilla flock med fyra andra honor (och just nu fyra vilda bebisar också)
Idag blir SCh NUCH Torpstigens Gabrielle och hennes bror NordjV-19 Torpstigens Sancho Panza 4 år. Båda är pensionärer sedan länge tillbaka.
Gabrielle hör ju som sagt till de äldre damerna här och har avslutat sin utställningskarriär sedan länge. Hon är mamma till Jinglebell och Santa Claus, som bor kvar här. Just nu är hon väldigt upptagen med att hjälpa till att passa Amelias små bebisar. Om hon hade kunnat så hade hon nog gärna ”stulit” dem helt och hållet. Men Amelia säger ifrån ibland och ungarna verkar vara förståndiga nog att veta hos vem maten finns att hämta. Men putsa och mysa får hon gärna göra.
Gabrielles kullbror Sancho Panza är en stor, mysig ”nallebjörn” som trivs bra med sin kompis Vivaldi, som han levt tillsammans med i hela sitt liv.
Grattis på eran födelsedag och jag hoppas att jag får behålla er båda två länge till.
Igår var det utställning i Bullaregården i närheten av Tanum. Det var en ny utställningslokal för oss och lite ovanligt att åka uppåt i landet. De flesta av Syd Västs utställningar har ju hållits i Landskrona den senaste tiden. Roligt med lite omväxling, fin lokal och lite kortare väg för mig att köra. Jag hämtade upp Lottie i Alingsås och sedan hade vi knappt 2 timmars körning.
Fyra marsvin hade jag med mig denna gången och förhoppningen för dagen var att Livia skulle kunna plocka hem sitt 3:e cert så att hon skulle kunna kalla sig svensk champion.
Erik var lugn och cool som vanligt och belönades med ännu ett silverkort och plats på finalbordet.
Så var det dags för abby-juniorer
Nu är det CH-teddy som ska bedömas
Livia fick sitt cert som vi hade hoppats på. Mingus Alex hamnade som på förra utställningen precis under cert-gränsen. Han är ju i en lite jobbig växtperiod nu och både jag och domarna tror på att han kommer att bli riktigt bra, men han behöver lite mera tid på sig.
KLASS
DOMARE
RESULTAT
Erik Segersäll
pet
Nikita Helling Frisk
90,5 p silverkort
pet
Benedicte Sörensen
silverkort
Livia
ras
Emma Harderup
89 p certBIR-R CHAMPION
Mingus Alex
ras EE
Lena Tysk
94 p BIR
ras
Emma Harderup
87 p
Noah
ras
Emma Harderup
89,5 p cert BIR-R j Wildcard final
Noah blev BIR reserv junior och fick ett wildcard till finalen.
Nästa utställning blir SM i Landskrona om tre veckor. Jag har inte helt tänkt klart på vilka marsvin som jag ska anmäla dit. Har ju till imorgon på mig att bestämma mig.
Igår, på dag 66, fick min fina NordCh SCh DkCh NCh Caviecare´s Amelia fyra fina bebisar. Stolt pappa är SV-22 BIR-22 NordCh MultiSCh DKCh NCh Torpstigens Patchouli. Det är Amelias första kull och hon skötte det verkligen galant. ”Hönsmamma” som jag är hade jag sprungit ut och in i marsvinsrummet hur många gånger som helst de sista dagarna (och nätterna) för att hålla koll på henne. När jag kom in i går kväll hade hon fött två ungar och de sista två fick jag vara med och titta på när dom kom till världen. Alltid lika facinerande! Jag hade väntat mig att alla ungarna skulle vara cinnamon agouti, men en av honorna verkar vara cinnamon argente. Spännande, det där med genetik och färger!
Amelias fyra flockkompisar stod på lite avstånd och följde det hela, men nu idag vill dom vara med och hjälpa till. Särskilt Gabrielle är kanske lite väl omhändertagande och vill gärna, även hon, ligga bredvid ungarna och putsa på dem. Hon har ju ingen mjölk att ge dem, så jag får väl hålla ett litet öga på att hon inte tar över ungarna allt för mycket utan att alla får dia på sin mamma. Amelia och alla ungarna ser i alla fall ut att må utmärkt. Amelia kastade sig över frukostgräset och grönsakerna och ungarna har så smått börjat ge sig ut på små upptäcktsfärder.
Det är alltid lika skönt när ungarna är födda och man har fått se att allt verkar gå bra. Med såna fina och meriterade föräldrar ska det bli spännande att se hur dessa ungarna utvecklas. En av honorna kommer att stanna här.
Igår var det äntligen dags för årets premiär i uteburarna. Lite läskigt i början, särskilt för de yngre marsvinen som aldrig prövat på ”utelivet”, men ganska snart mumsade de flesta gräs för glatta livet. Det blev inte så lång stund igår, bara medans burarna städades. Förhoppningsvis ska det bli lite längre vid nästa burstädning på fredag. Väderprognosen verkar ju ganska lovande med temperaturer runt 18-20 grader.
Igår var det dags för marsvinsutställning igen, i Brändåsen utanför Kumla. Jag hämtade upp Lottie i Alingsås och sen hade vi väl drygt 20 mil att köra till utställningslokalen. Det tog lite längre tid än vad vi hade räknat med på grund av en himla massa vägarbeten med sänkta hastigheter och slingriga omvägar. Som tur var så är det ju inte särskilt mycket trafik vid den tiden en lördagsmorgon, så vi kom ändå fram i god tid för att checka in djuren innan utställningen startade.
Jag hade med mig fyra marsvin och det gick väl ungefär som jag hade förväntat mig. Har nog blivit lite bortskämd med BIS-placeringar på de sista utställningarna, men det blev det inga denna gången. Alla djuren fick i alla fall mycket bra bedömningar och tre av dem är ju fortfarande väldigt unga och ”under utveckling”. Så på det stora hela måste jag väl ändå säga att jag är nöjd med dagens resultat.
Han fick en mycket bra bedömning och hamnade futtiga halvpoängen under cert-gränsen.
Han skötte sig mycket bra och satt NÄSTAN stilla på plattan i flera minuter. Inte lätt när man är en liten abbykille, full av nyfikenhet och med en massa ”spring” i tassarna.
Erik klar att visas upp i petklass. Lugn och cool som vanligt. På denna utställningen hade han väldigt tuff konkurrens av flera väldigt fina, yngre, marsvin. Han var med i finalerna på båda utställningarna, men där blev han utan placering
Erik ställde även upp när två nya petklass-domare skulle göra sin ”uppbedömning”. Han var som vanligt cool och lugn och lät sig klämmas på och bedömas.
Mingus Alex hamnade även han, precis som Noah, alldeles utanför cert-gränsen i båda utställningarna. Han befinner sig just nu i en ganska jobbig tillväxtperiod så…….lång och tanig som tonårskillar ofta är. Både jag och domarna trodde att han kommer att bli riktigt bra när han bara får lite mera tid på sig att ”växa till sig” lite.
Och här har vi en liten sammanställning:
KLASS
DOMARE
RESULTAT
Erik Segersäll
pet
Maria Persson
90,5 p silverkort
pet
Mia Bing
90,5 p silverkort
Livia
ras
Annfrid Kjelbergsengen
BIRcert
Mingus Alex
ras
Annfrid Kjelbergsengen
BIR-R
ras EE
Jens Lindgren
94 p BIR
Noah
ras
Tom Erik Feragen
88,5 p
Jag fick även en liten överraskning och oväntad rosett från Norsk Marsvinklubb. Min fine NordV-21 NordV-22 NordCh SCh DkCh NUCh blev visst bästa guidestandard där 2022.
Nu har jag precis städat färdigt hos marsvinen och gjort iordning de fyra som ska med till utställningen i Brändåsen imorgon. Till och med de flesta grejerna är klara och nedpackade. Känner mig riktigt duktig.
Jag har inte haft ”grisarna” i sina uteburar ännu i år, men det är nog något som både dom och jag längtar efter. Jag framför allt för att det är så himla mycket lättare att städa burarna då, när man slipper ha massa marsvin springande på golvet. Även om solen lyser och det SER ganska skönt ut ute så är det bara 12-13 grader som mest här och det tycker jag känns lite för kallt för dem. Det låter ju inte som att det ska bli så himla mycket varmare nu det allra närmaste, men nån gång ska det väl bli riktig vår.
Gott om gräs finns det nu i alla fall, så jag var ute och plockade ett par påsar till dem. Gissa om det uppskattades!
Fina Caviecares Amelia är dräktig och är idag på dag 46. Hon har gått upp från 1085 till 1312 gram och börjar bli ordentligt rund om den lilla magen
Nu väntar några jobbiga veckor för en ”hönsmamma” som jag. Man vill bara att allt ska vara klart och framför allt att det ska gå bra och inte hända några tråkigheter med varken mamma eller ungar.