Om Torpstigens

Jag heter Ann-Marie Aspenstrand Nilsson och bor i Lerum, ett  par mil utanför Göteborg. Intresset för marsvin får jag väl egentligen skylla på min dotter Therese, som var den som gjorde att det hela startade. Från början hade vi uppfödningen tillsammans, men numera är det mest jag som håller på med det. Therese har ju flyttat hemifrån för många år sedan men ställer dock upp som ”marsvinsvakt” när det behövs.

Vi fick vårt uppfödarnamn Torpstigens godkänt i februari 2006. Den ras vi främst föder upp är CH-teddy, en av de nyare raserna i Sverige. Men vi har även marsvin av en del andra raser. Våra marsvin bor i ett ”eget” rum inne i huset. För oss är dom i första hand husdjur och familjemedlemmar, så vi kommer nog aldrig att ha mer än omkring tjugo stycken. Av samma anledning kommer det bara att födas högst ett par kullar om året här hos oss. Vi vill vara säkra på att kunna skaffa bra hem till de ungar som föds här.

Therese  fick sina första marsvin våren -03, det var två stycken söta marsvin som vi hittade i Lerums djuraffär. Dom hette Plexis och Sparvöga. Plexis blev tyvärr bara ½ år gammal. Sparvöga var en riktig stjärna i petklass och hängde med på många utställningar. Han dog sommaren 2007, troligtvis ”av ålder”.

Utställningar började vi vara med på våren -04. Vi hade kollat lite om marsvin på internet och av en slump kommit in på SMF:s hemsida och började läsa om marsvin och marsvinsutställningar. Vi tyckte att det verkade kul och åkte till KM i Göteborg. Den utställningen gick riktigt bra. Cena’s Bally Hoo blev Bästa Pet Jr 2 och Sparvöga blev bästa Pet 7. Efter det så ville vi fortsätta med utställningar och blev medlemmar i SMF (Svenska Marsvinsförbundet)

Ett tag senare så ville vi även börja ställa ut i ras, så då köpte vi två fina teddyhonor från Natasja’s uppfödning.

Jag har under ganska många år varit engagerad i styrelsearbetet på den tiden när lokalavdelning Västra fanns (Västra och Syd-Väst är numera sammanslaget), men för tillfället känns det som att jag har ”gjort mitt” på den fronten. Det kändes som att det var dags att lämna över till yngre förmågor.

Jag brukar åka på de flesta av SydVästs utställningar men även på en del utställningar i övriga Sverige. På senare år har det också blivit en hel del utställningar i Norge och Danmark.

Svenska Marsvinsföreningen