Nu på morgonen hittade jag gamle Jack död i buren. Han skulle fyllt 7 år om några månader så det var inte alls oväntat. Jag är snarare förvånad att han har ”hängt med” så länge som han gjorde. Under året som gått har han tappat halva sin vikt, mer och mer för varje månad, och det var nästan ingenting kvar av honom. Jag antar att det var hans ämnesomsättning som på något sätt la av mer och mer med åldern och ingenting han åt ”fastnade” på honom. För åt gjorde han , och pigg för sin ålder tycker jag också att han var trots allt. Igår kväll stod han som vanligt på bakbenen och tiggde, när jag kvällsmatade.
Den här bilden är från 2016, när han var 2 år gammal och en stor kille på 1500 g.
Detta är från i våras när jag bestämde mig för att jag skulle behålla min rexkille Patchouli. Jag hade ingen ensam hane att sätta honom med, så jag bestämde mig att chansa och sätta in honom tillsammans med de lugna killarna Jack och Nils Karlsson Pyssling. Tre hanar tillsammans är ju oftast dömt att misslyckas, men det har gått fantastiskt bra och inte ett enda bråk eller ens det minsta ”tjafs” mellan dem . En anledning tror jag var deras stora skillnad i ålder. Jack var 6 år redan då och Nisse var 1 år, så rangordningen var nog ganska klar från början och alla visste genast sin plats. Jack hade börjat tappa en massa vikt redan då, så jag hade egentligen inte trott att han skulle leva så länge som han ändå gjorde.
Sov gott, fine Jack! Jag är glad att jag fick ha dig hos mig i så pass många år, men nu får du återförenas med dina bröder i Queen-kullen.
Torpstigens SMF 371 